Pressmeddelande skickat 2021-04-26 från den politiska majoriteten i Sundsvall
Den senaste tiden har det skett en ökning av våldsbrott i nära relationer i Sundsvall. Det visar både statistiken och signalerna från civilsamhället som dagligen jobbar med frågorna. Därför föreslår nu den politiska majoriteten åtgärder för att minska våldet.
”Våld i nära relationer är en eskalerande process och vi måste ta varningssignalerna på allvar och sätta in insatser i tid för att skydda kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är inget nytt samhällsproblem men vi får signaler om att allt fler lever i en akut utsatthet och det är oacceptabelt. Hela samhället måste arbeta tillsammans mot mäns våld. Därför ställer vi i den politiska majoriteten nu krav på ett antal åtgärder”, säger Isabell Mixter, gruppledare för Vänsterpartiet.
På onsdagens plan- och utvecklingsutskott kommer den politiska majoriteten att lägga ett ordförandeförslag med fyra punkter för att bekämpa det ökande våldet. Det handlar om:
Vi har tillsammans med i den politiska majoriteten (V, S och C) i kultur- och fritidsnämnden fattat beslut om att skapa ett Ungdomens Hus i f.d. Kårhuset.
Det känns bra att Kårhuset äntligen kan komma till användning och inte mist kommer möjliggöra för våra något äldre ungdomar att träffas och ha en aktiv fritid som i dagsläget inte har en plats på fritidsgårdarna. Här ska kulturverksamheterna samlas på samma ställe vilket möjliggör för kulturintresserade ungdomar i hela Sundsvall att träffas.
Åke Johansson skriver också en kommentar till dagens politiska läge med barn som skolstrejkar för en bättre framtid och om politiker som vill begränsa strejkrätten och göra det lättare för företagare att säga upp personal. Han avslutar med texten till skillingtrycket Upprorsfanan i Sundsvall.
Sundsvallsstrejken fyller 140 år – fast arbetarna förlorade skapade de ett bättre liv för alla som kom efter dem
26 maj 1879 lade 5000 sågverksarbetare i Sundsvall ner arbetet. Det var den första stora strejken i Sverige och den största under hela århundradet.
Arbetarna visste att de riskerade att förlora inte bara sitt arbete och sin lön utan också sin familjs möjlighet att överleva och sin bostad. De hade inte en aning om att de genom sin strejk var med och skapade ett bättre liv för alla Sveriges arbetare och att de vann människovärdet tillbaka åt en hel klass. De visste bara att de hade fått nog.
Träpatronerna hade sänkt deras lön till runt en krona om dagen. För en arbetsdag på tio-tolv timmar sex dagar i veckan. Eftersom sågarna stod stilla under vintern gällde det att dessutom få ihop pengar till de skulder man skaffat sig hos handlaren i väntan på att arbetet skulle komma igång.
| Uppslag i Sundsvalls Tidning 13 maj 2019 |
När 5 000 arbetare lade ned arbetet märktes det också i staden, med då ca 9 000 invånare. Vid åtminstone två tillfällen gick stora tåg av strejkande arbetare genom staden för att visa sin styrka och enighet. Arbetare på andra arbetsplatser lade också ner arbetet, både av solidaritet och med egna krav. Men allt gick lugnt tillväga. Arbetarna begärde att det inte skulle säljas sprit i affärer under de dagar strejken pågick. Skärmytslingar uppstod, men inga större.
Många författare har beskrivit strejkens förlopp och människorna som var med. Vibeke Olsson är den senaste med serien om sågverksflickan Bricken. Författaren följer Bricken från strejken och framåt i tiden. Hon skriver in strejken som en viktig del av Sveriges demokratiska utveckling. Hur arbetarna, när de genom strejken insåg kraften i att vara många och eniga, snart också började organisera sig för ett samhälle där ingen skulle sko sig på andras arbete, för socialismen. Strejken lägger grunden för det moderna Sverige och sundsvallsborna bör räta på ryggen och känna sig stolta över sin historia.
Arbetarnas beslutsamhet berodde inte bara på insikten att lönen inte kommer att räcka. Den kom sig också av ägarnas attityd. Disponenterna fick pengar av riksdagen för att kunna hantera det sjunkande världsmarknadspriset på sågat virke. Men de valde att inte dela med sig till arbetarna. De sänkte lönerna och bjöd sig själva till hejdundrande kalas på Knaust Hotell.
Alla disponenterna var inte överens om den hårda linjen mot arbetarna. Några ville låta arbetarna behålla sin fjolårslön mot att de återgick i arbete, men pressades att hålla ihop mot arbetarna. Landshövdingen Curry Treffenberg spelade en viktig roll. Han kände till arbetares uppror i andra länder, Pariskommunen 1871 och arbetare i England som organiserat sig i socialistiska rörelser och som gick ut i ”strike”. När arbetarna i Sundsvall ”strikade” så var det mer än en fråga om lön. Det handlade om en strid om makten mellan klasser. Det förstod Treffenberg.
Han övertalade kung och riksdag att skicka militärer till Sundsvall. Soldater omringade arbetarna och krigsfartyg placerades på redden utanför den plats där arbetarna samlats, vid dåvarande Skarpskyttelägret. På den platsen placerade LO senare ett minnesmärke som med Sundsvallsbrons tillkomst flyttades till Svartvik.
Det fanns ingen facklig organisation, ingen ledning för strejken, det hela skedde oplanerat. Något utlöste förstås strejken. Kanske var det som Lars Molin skriver i romanen Träkusten, att en faktor hotat några arbetare på Heffners med sparken. Där och då utlöstes vreden över en ständigt nedlåtande behandling och över den sänkta lönen och samtidigt vreden över träpatroner som festar upp de pengar som borde ha gått till deras lön, för det kände man till. Någon tyckte att ”då kan de ta mig fasen såga sitt timmer själv” och slog av maskinen. Först på Heffners och dagen efter hade arbetarna på alla 23 sågar utom en lämnat arbetet.
Denna avsaknad av planering och dess stora betydelse får mig att tänka på en annan aktion. 16-åriga Greta Thunberg, som plötsligt får nog och bestämmer sig för att klimatet och jordens framtid är så viktig att hon sittstrejkar från skolan utanför riksdagen. Återigen en strejk. Ganska snart sprider sig hennes aktion runt om i Sverige och över världen. Ungdomar demonstrerar och strejkar med henne i Fridays for Future. Många organisationer har pratat om klimathotet, men den unga flickans beslut och exempel får långt större genomslagskraft.
Det finns en likhet i känslan/vetskapen att det här går inte längre. Sågverksarbetarna var hunsade, nertryckta, hungrande. De var inga socialister, möjligen några enstaka. Många av dem var frireligiösa och som sådana ipräntade att inte sätta sig upp mot överheten. Ändå .. Men några av dem hade genom föreningen skaffat sig vanan att tala inför andra.
Isak Boström tillhörde dem och han blev den mest kände talespersonen i strejken. Han berättade senare om strejkens betydelse i en intervju:
”Förut var arbetaren som en hund. Man skulle stå med mössan i hand och i stram givakt för att tala med den minsta överhetsperson, var det så bara en brädgårdsfaktor. Efter strejkåret blev det lite annan stil och hållning. Människovärdet liksom kom även till arbetaren, och sågverkspatronerna tog sig nog en del till vara.”
När Boström vågade tala, och till och med inför landshövding Treffenberg, så kunde snart också andra ta ordet i sin mun. Några blev talesmän för de strejkande och för deras familjer. De växte, alla växte.
Efter att strejken slagits ner visste man. De måste ha en förening liksom patronerna hade. De hade känt på storheten när de var tillsammans under strejken. Den känslan slog undan den rädsla som funnits. Rädslan så fort man stod inför faktorn eller någon annan från kontoret. Enighet blev nyckelordet. Det kom att skrivas in på många av de fackföreningsfanor som snart började synas på möten där organisationer bildats.
Men motståndet var stort. 1899 stod en stor strid återigen i Sundsvall, då sågverksägarna lockoutade, utestängde, ca 1500 arbetare, som var medlemmar i fackföreningar, från jobbet och flera hundra familjer vräktes från de av patronerna ägda barackerna.
Först 1906 genom den så kallade decemberkompromissen erkänner Arbetsgivarföreningen arbetarnas rätt att organisera sig fackligt. Med åttatimmarsdagen och den allmänna rösträttens införande drygt tio år senare, efter omfattande demonstrationer och strejker, och revolutioner i omvärlden, växer det moderna demokratiska Sverige fram.
Men 2019 har utvecklingen sedan länge vänt. 140 år efter den strejk som betydde så mycket för både fackföreningarna och för Sverige, ska riksdagen besluta om inskränkningar i strejkrätten, medan storbolagsdirektörer tar ut närmast astronomiska löner och bonusar. Att Svenskt Näringsliv nu kräver att få tillbaka ”rätten” till att fritt få säga upp anställda är en följd av regeringens utredning om ytterligare avsteg från anställningsskyddet. Det kommer att bli mycket spännande att se hur såväl regeringens utredning som arbetsgivarsidans krav kommer att bemötas av fackföreningsrörelsen.
Sundsvallsstrejken i litteraturen och på scenen
Sundsvallsstrejken har blivit rikligt uppmärksammad i litteraturen, men också på scen. 1979 och något år efteråt sattes ett arbetarspel upp på Karlsviks gamla fabrik på Alnö, Spelet om Sundsvallsstrejken. Föreningen Svartviksspelen har under de två senaste somrarna visat upp en musikteater, med manus efter Vibeke Olssons två första böcker i serien om Bricken. Och Bengt Bratts TV-serie Träpatronerna finns att se på Öppet arkiv på nätet.
Det finns också ett skillingtryck som spreds efter strejken, ”Upprorsfanan i Sundsvall”. I den hjälteförklarar landshövding Treffenberg sig själv då han, i Karl Xlls anda, räddat Sundsvall och Sverige från revolution. Oklart när och av vem den skrevs.
Upprorsfanan i Sundsvall (mel: Lilla vackra Anna)
Hopp min grålle, hopp, ja i galopp!
Fanders, fanans fanstång, ryckom opp!
Upprorsandar viken
”leve republiken”
Så I ropen, men jag ropar stopp!!
Ja, jag är den Morske Treffenberg.
Men jag ryser i båd´ ben och märg
Härska är min vana
men för denna fana
tror jag nästan att jag skiftar färg.
Se blott fanans inskrift, läs och märk:
det är arga demagogers verk.
Men jag höjer glaven –
fanan är ju av en
strejkande arbetarhustrus – särk.
Men den trasan färgats rosenröd
Dock, framåt till seger eller död!
Sundsvallsboer hören,
ned med gärdsgårdsstören!
Jag är kungamaktens stolta stöd.
Ned med fanan utan all pardon
Annars blir här tvärt revolution
Jag min kraft vill samla
Vilken skall nu ramla
gärdsgårdsstören eller – kungens tron?
Jo jag segrar, segern vinkar här
Sköna dag, jag nya lagrar skär!
Tolfte Carl, min hjälte
drog sitt svärd ur bälte
liksom jag, min förebild han är.
Jag med hjältemod och kraftig hand
dämpar upprorslågans hemska brand
drar som triumfator
fram på stadens gator
Se´n jag räddat tron och fosterland.
Forntids krigare och riddersmän
I, som lagerkransade gått hän,
Skåden på mig neder
Skuggor glädjen eder
Gamla Svea har en hjälte än.
(Denna artikel har även publicerats i ST)
Årets förstamajtåg var fantastiskt, snart är vi största tåget!
I Sundsvall demonstrerar vi som vanligt tillsammans med alla andra Vänsterkrafter som ligger mellan (Kp) och (S). Vi har en gemensamt paroll, förutom vår egen, som är ”Försvara Strejkrätten”.
Vi samlas 11.50 vid Storgatans början, avmarsch sker 12.10 och vi startar mötet på Stora Torget 12.30. Förutom tal blir det musik med Hårdgnissel, Miriam Rain & Nanna Walderhaug. Vi går därefter på Pipeline 13.30, lyssnar på mer musik och fikar där överskottet går oavkortat till Asylkommittén.
Hej, jag heter Åke Johansson och finns med på Vänsterpartiets lista inför EU-valet, 26 maj, som representant från Västernorrland. Jag är pensionär, tidigare fackligt aktiv järnvägare, och jag väljer en politik som slutar att ställa arbetare, från olika länder, mot varandra. Det behövs ett socialt protokoll i EU, istället för den nyliberala grundlagen för storbolagens rätt. Och det behövs en radikal rättvis klimatpolitik. Därför är det Vänsterpartiet som du och jag ska lägga våra röster på.
EU-valet kan bli de högerextremas val. Men det kan också bli socialisternas, klimatkämparnas, feministernas och antirasisternas val. Med en stark vänster kan vi påverka människors hopp om en bättre framtid. Nu är det upp till vänsterkrafterna att övertyga folk att gå och rösta för demokrati och solidaritet.
Sverige och Europa behöver mindre klyftor mellan folken och makteliterna. Högern och EU är synonymt med ökade klyftor i samhället. Ett exempel på det är hur EUs krispolitik mot Grekland gynnade bankerna och lät det grekiska folket betala krisen. Vänsterpartiet står däremot för solidaritet och ökad jämlikhet. Låt de rika som skapar kriserna också få betala.
Kampen för klimatet, för den gemensamma välfärden, för minskade klyftor och mot dumpade löner och arbetsvillkor, liksom för jämställdhet mellan män och kvinnor, måste föras såväl mot polsk och ungersk nationalisthöger som mot Macrons och Annie Lööfs nyliberala höger. Bara Vänstern står tydligt upp för en politik mot båda dessa grupper.
Tillsammans med andra vänsterkrafter i EU ställer vi krav på en rättvis omställning av Europa. Det är dags att bryta med de odemokratiska EU-fördragen. Dags för en politik som sätter stopp för åtstramningspolitik och dumpning av läner och sociala villkor. Tillsammans ska vi bryta mot den gamla och orättvisa ordningen.
Vänsterpartiet vill skriva in ett socialt protokoll i grundfördragen, ett protokoll som sätter schyssta arbetsvillkor och sociala rättigheter minst lika högt som marknadens fria rörlighet för tjänster och kapital.
Vänsterpartiet vill tillsammans med andra progressiva krafter i EU gå emot den nyliberala grundkärnan i EU. Idag sätter EUs arbetsmarknadspolitik företagens behov över arbetares rättigheter. Med följden att löner och sociala villkor dumpas och rena slavarbetarvillkor kan gälla.
Vi säger nej till den dumpning av löner och andra arbetsvillkor som sker med hjälp av EUs fyra friheter, dvs storföretagens rätt att flytta kapital, varor, tjänster och arbetskraft över gränserna. Vi kräver med facken att alla som arbetar i Sverige ska ha lön enligt svenska kollektivavtal och att utländska bolag ska följa de regler som sätts upp i Sverige. Det är skandal att EU ska kunna hindra svenska fackföreningar att agera mot oseriösa bolag som bryter mot svenska kollektivavtal. Och bedrövligt att det finns svenska politiker som accepterar detta.
Vi vill täppa till kryphålen för de banker som hjälper skatteflyktingar och istället föra över de stora vinsterna till en värdig och rik ålderdom för våra många gamla som har byggt upp dagens samhälle.
Vi kan idag se en oroande utveckling i flera länder, där demokrati, människors lika värde och kvinnors rättigheter försvagas. Attackerna på jämställdheten kan motas av en feminism från vänster, som ställer krav på ett jämlikt samhälle, med rättvist fördelade ekonomiska resurser.
Vi vill stärka demokratiska rörelser runt om i Europa, fackligt aktiva, kvinnorörelser, klimataktivister, asylkämpar med flera. Folkliga rörelser som tar ställning för klimatet och för en demokratisk utveckling, för jämlikhet och jämställdhet. Det handlar om att stärka en opinon i Europa som tar ställning mot både nyliberalism och den högerpopulism och de växande fascistiska krafter som har kunnat växa sig starka i många länder. Deras snabba framväxt beror främst på den nyliberala politiken som totalt misslyckats med allt annat än att skapa otrygghet och större klyftor i våra samhällen.
Det är nödvändigt att prioritera minskningen av växthusgaser. Vi vill att EUs klimatsatsningar ska bygga på en rättvisepolitik, dvs det är de rika som ska betala omställningarna. EU:s marknadslösningar måste grävas ner i kolgruvorna och stängas inne där. Vi behöver sätta människors behov och klimatet före fossilbolagens och lobbyisternas krav. Fossilindustrin ska betala ett mycket högt pris för utsläppen av växthusgaser. Vi kräver att banker ska sluta göda kol-, olje- och gasprojekt med stora lån. Istället ska pengar investeras i framtidssatsningar för en omställning som gynnar ren och säker energi och grön teknologi.
Vi vill se klimatvänliga satsningar inom bl a energi, transport och byggnadsprojekt. Stora järnvägssatsningar, gröna jobb och hållbart byggande är några satsningar som är ytterst viktiga idag och som inte kan vänta.
Vi vill flytta tillbaka makt till svenska folket och vi vill motverka EU:s utveckling mot överstatlighet. Vi vill ha ett EU som hindrar skatteflyktingar istället för att hindra flyktingar undan krig.
Vänsterpartiet vill minska EUs budget radikalt och säger nej till den höjning av Sveriges avgift som är planerad från år 2021 med 15 miljarder kr, eller 35%. Höjningen beror bl a på att EUs nästa långtidsbudget avsätter stora summor för att stärka EU:s försvar. EU, med Macron och Merkel i spetsen, tar stora steg mot ett Europas Förenta Stater. Den militära upprustningen, synliggjord via samarbetet i PESCO och förberedelserna för den Europeiska försvarsfonden EDF, är tydligt i den riktningen. Vänsterpartiet kämpar för fred och avspänning, vi säger nej till vapenförsäljning till diktaturer och till länder i krig och vi säger nej till militariseringen och till höjningen av Sveriges avgift.
Valet 26 maj kan bli högernationalisternas val. Men det kan också bli socialisternas, feministernas, antirasisternas och klimatkämparnas val. Den nyliberala politiken som EU bedriver har skapat ökade klyftor och otrygghet, vilket gynnat yttersta högern. Med en stark vänster kan vi påverka människors hopp om en bättre framtid.
Rösta på Vänsterpartiet 26 maj!
För ett Europa för alla, inte bara för de rika!
Det ojämlika Sverige har växt fram genom politiska beslut. Vänsterpartiet vill bygga ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste!
Dagen var inriktad på att se de ökade klyftorna och vad vi kan göra för att förändra detta!
Vi har i Sundsvall en Social-investeringsfond, där projekt får en möjlighet att växa in i den ordinarie verksamheten.
Först besökte vi ”Brobyggarna” på Nivrenaskolan, som arbetar med att vara en ”länk” mellan skola och familj. De har en mycket viktig funktion att vara ett skyddsnät så att barn och ungdomar inte skall halka snett.
Vi fortsatte sedan till KomVux och besökte satsningen på att erbjuda yrkesutbildning för vuxna som kombineras med språkutbildning och praktik. Vi besökte både ”Barn och Fritid” samt ”Vård och Omsorg”
På kvällen visade Ulla på hur tydligt Sverige blivit ojämlikt och varför vi och vår politik är så nödvändiga!