Släpp fri personalen i stället för marknadskrafterna
Insändare som varit i både ST och Dagbladet av Annicka Burman. (V)år kvinna i Kommunstyrelsen, fullmäktige och socialnämnden.
Snart kommer kommunstyrelsen i Sundsvall att fatta beslut om privatisering inom äldreomsorgen i kommunen. Det finns en politisk majoritet i kommunen för utförsäljning men flera socialdemokratiska ledamöter i kommunfullmäktige är emot privatisering och därför anser jag att det varit på sin plats att frågan hade fått debatterats i fullmäktige och inte stannat i kommunstyrelsen.
En allt större del av den skattefinansierade välfärden privatiseras. I dag drivs cirka 14 procent av äldreomsorgen av andra aktörer än de offentliga.
Argumenten för att sälja ut verksamhet är dels att man ökar valfriheten dels att det blir billigare.
Att privat verksamhet är billigare handlar förmodligen om en majoritetsmissuppfattning.
När Ramböll Management utvärderade konkurrensutsättningen för Stockholms stads räkning 2001 kunde de konstatera att de upphandlingar som genomförts under början av 1990-talet hade lett till besparingar på cirka 2 procent. Då räknade man inte in de ökade kostnaderna i form av administration, kostnader vid övergångar och juridiska tvister.
Studien följdes upp år 2004, då kunde man inte längre se att privatiseringarna innebar några besparingar.
Samma år jämförde Socialstyrelsen kommuner som lagt ut äldreomsorg på entreprenad med kommuner som inte privatiserat. Undersökningen visade att upphandling tycktes göra verksamheten dyrare. I snitt steg priset för äldreomsorg med 7 procent i kommuner med hög andel privata aktörer jämfört med kommuner med ingen eller liten andel i privat regi.
De stora spelarna har tagit kontrollen över den privatiserade äldreomsorgen och det rör sig snabbt mot oligopol. Carema, Attendo Care, Aleris och Förenade Care driver 70 procent av de äldreboenden som finns i privat regi. Endast 10 procent drivs utan vinstintresse, till exempel av kooperativ. Dessa vårdkoncerner ägs i sin tur av det som brukar kallas riskkapitalbolag. Dessa bolag tar inga risker genom att ge sig in i vårdbranschen. Äldreomsorg är inte konjunkturberoende och finansieringen är säkrad via skattemedel. Affärsidén är att köpa upp och sälja vidare med en kombination av fondkapital och lånade pengar.
Genom avancerad skatteplanering försvinner förr eller senare vinsterna ut ur Sverige för att hamna i skatteparadis som exempelvis de engelska kanalöarna. Skatteverket har än så länge noll koll på vart vinsterna i privatkapitalägda bolag tar vägen eller hur mycket pengar det handlar om. När pengarna väl landat på Jersey eller Guernsey blir de osynliga.
Utan tvekan kommer äldreomsorgen att bli allt kostsammare för kommunen i takt med att andelen äldre ökar. Kostnadseffektiviseringar är nödvändiga.
Men i stället för att släppa marknadskrafterna fria kan man släppa personalen fri. I Norge finns exempel på kommuner som i stället för att sälja ut verksamhet fört ner frågan om besparingar till personalen . Genom att ge personalen en ökad frihet och naturligtvis ett ökat ansvar har man där lyckats genomföra häpnadsväckande besparingar.
Utan tvekan är det på golvet det finns både kunskap, nytänkande och kreativitet.
Och, det finns mycket mer att tillägga, inte minst angående personalens ställning i privatiseringskarusellen. Men det kan bli ämne för en annan insändare.