När upphör ett barn vara just ett barn och blir istället endast en andra generationens invandrare?
Har på lunchen lyssnat till känslosamma och berörande anföranden av Hédi Fried, överlevande från Förintelsen, och Christer Mattson från Forum för levande historia på en minnesstund för förintelsens offer i riksdagen
Berättelserna påminde om hur viktigt det är att utropet: “Aldrig mera!” också följs av daglig handling för att verkligen få betydelse.
Förintelsen kunde genomföras för att soldaterna såg offren som något väsentligt annat än människor – inte som barn, kvinnor, män, bagare, dansare, berlinare eller musikälskare – utan endast som “judar”. Kategorin “judebarn” tillåter distans – det är inte ett barn som ditt och mitt, utan något annat, helt annorlunda.
Det väcker frågor om vilka språkliga kategoriseringar som idag döljer diskriminering? Tillåter och förväntar vi t ex sämre resultat på “invandrartäta” skolor? När upphör ett barn vara just ett barn och blir istället en andra generationens invandrare?
Christina Höj-Larsen