Riksdagsvalet 2010 blev den mardröm som ingen ville ha. Inte nog med att det främlingsfientliga Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, vilket inte ens 30 och 40-talens andliga förfäder lyckades med, utan att den nyliberala revolutionen fick mandat att fortsätta att riva välfärdsbygget.
För arbetarrörelsen innebar valet en fortsatt kräftgång och nu har (V)änsterkanten på ett decennium tappat en betydande del av sin väljarkår.
”Vad gör vi nu?” Vi måste göra en självkritisk analys över vilka mekanismer som gjort att (V)i och dom Röd/Gröna har fått allt svårare att hävda oss mot den nyliberalt färgade högeralliansen.
Ur ett idéhistoriskt perspektiv har arbetarrörelsen tappat delar av sin identitet i sin önskan att bredda sitt väljarunderlag. Det finns också ett europeiskt perspektiv som inte får förglömmas i utvecklingen.
En slutsats är att det finns ett samband mellan den nyliberala framgången i Europa, arbetarpartiernas tillbakagång och främlingsfientlighetens genombrott. Det som vi sett i Storbritannien, Frankrike och flera andra länder tidigare. Sker nu i Sverige och därmed hotas välfärdsstaten som politiskt projekt. Var finns de krafter som kan vända utvecklingen, är arbetarrörelsens epok över, vilken roll har fackföreningsrörelsen är några av de frågor som måste ställas.

Uppdaterades: 21 sep 2010