Hur då, (M)odern?

Replik på Tomas Tobé och Lena Asplunds insändare i Dagbladet den 14 mars 2013.

Moderaterna, Tomas Tobé och Lena Asplund, vill ha en modern skola för alla! Det var dock inte mycket substans i deras insändare. Inte desto mindre, eller kanske just därför, förtjänar den att få mothugg. Artikelförfattarna väljer helt att bortse från hur bland annat friskolereformen har slagit sönder den offentliga skolan. 

Idén om en skola för alla var en viktig del av kampen för demokratin. Det gäller i allra högsta grad även i dag! Synen på lärande som en dynamisk och påverkbar process, vägledd av pedagogisk vetenskap och utveckling av skolans praktik måste få genomslag i verklighetens skola.

Tanken var att skolans lärandeprocess skulle utjämna socioekonomiskt grundade kunskapsskillnader. Den skulle också vara ett forum för en fostran i demokratisk anda. Dessa olika mål för lärande och fostran skulle förstärkas genom inrättandet av den allmänna förskolan. Det är även i dag en process som fortsätter vara aktuell.

Mot denna reformverksamhet har det under de senaste 20-30 åren utvecklats en reaktion från de borgerliga partierna.

De borgerliga partierna har kunnat utnyttja de problem som skolan drabbades av genom de ekonomiska kriserna. Men de har också, av ideologiska skäl, varit intresserade av att slå sönder processen att alla skulle erbjudas samma möjlighet till utbildning.

De har gått fram på två linjer. Den ena handlar om att se skolan som en marknad för individualistiska val av produkter betalda med ”skolpeng”. Den andra handlar om att slå fast skillnaderna i elevers ”begåvning”.

Nedskärningarna i den offentliga sektorn har dränerat den allmänna skolans resurser. Så gör också den nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor – till billigt pris och på kommersiella grunder. I en period med temporärt minskade elevkullar riskeras därmed själva existensen av en allmän skola.

Därtill kommer i dag den politiska styrning, som syftar till att öka skillnader mellan teoretisk och praktisk utbildning och som öppet flirtar med tankar om att etablera så kallade elitklasser.

Det är hög tid för återupprättandet av den allmänna, sammanhållna skolan. En återerövring av innehållet i begreppen kunskap, lärande, fostran och bildning måste ske. Det är en av arbetarrörelsens och vänsterns viktigaste uppgifter i dagens situation.

I Sundsvall har vi haft, och kommer fortfarande under flera år att ha, en process där vi minskar antalet skollokaler. Att inte erkänna att detta är en konsekvens av att vinst- drivande skolaktörer etablerar fler och fler lokaler med mer eller mindre bra skolalternativ är rent märkligt. Framförallt blir detta märkligt i vår kommunikation med, främst barn och deras föräldrar, men även med de rektorer och lärare som kämpar varje dag för att skapa en bra pedagogisk verksamhet med mindre och mindre medel.

I processen att se över hur resurserna fördelas har vi en uttalad ambition att öka lärarnas och läromedlens andel av skolpengen, det säger sig även Moderaterna vilja. Då rimmar det riktigt illa att samtidigt aktivt bejaka fler etableringar så att problemen ska fortsätta ett par varv till!

Hans Zetterkvist (V) ledamot i barn- och utbildningsnämnden

Liselotte Lindblad- Wesslén (V) ersättare i barn- och utbildningsnämnden

Replik på Lena Asplunds insändare 23 mars i Dagbladet

Mycket väsen för lite ull”

Om Tobé och Asplunds första insändare var slätstruken så är Asplunds replik på vår debattartikel än blekare. Hon menar att ”grunden i moderat politik är en solidarisk skattefinansierad skola för alla.” Det är floskler som inte stämmer överens med den politik som moderaterna för. Regeringens politik bidrar till bristande likvärdighet. Det räcker inte med vackra ord om politiken i praktiken leder till motsatt resultat.

De åtgärder som Tobé och Asplund föreslår i sin första insändare fokuserar på symptomen av den bristande likvärdigheten. Ökad kontroll, fler prov och tidigare betyg döljer kanske symptomen, men ökar inte likvärdigheten.

Vänsterpartiet fokuserar istället på orsakerna till den bristande likvärdigheten, nämligen friskolesystemet och kommunaliseringen. Vi anser att skolan ska vara en plats där elever med olika bakgrund och erfarenheter kan mötas. Det ger eleverna förståelse för andras situation och en empati som gör att de växer som människor. Det är en mycket viktig del i Vänsterpartiets skola. I dagens skola är det inte så. Det fria skolvalet har bidragit till att elever med hög studiemotivation och engagerade föräldrar samlas i skolor där det finns andra studiemotiverade elever. Det får konsekvenser för likvärdigheten eftersom elevers resultat även påverkas av skolkamraterna.

Friskolesystemets roll i den ökande ojämlikheten väljer moderaterna att negligera helt.

Hans Zetterkvist (V), ledamot Barn-och utbildningsnämnden

Liselotte Lindblad-Wesslén (V), ersättare Barn- och utbildningsnämnden

Kopiera länk