Vänsterpartiet uppmanar alla som kan att delta på demonstration som ska hållas idag på Torget vid 17:00. Israel attackerade båtar i ”Frihetsflottan” (där Ship To Gaza ingår) på internationellt vatten! Flera aktivister och hjälparbetare dog, och ännu fler är skadade.
Händelsen var i morse, men redan har en mängd manifestationer och demonstrationer planerats i hela Sverige för att protestera mot detta.
Saxat från (V) Härnösand om vår Riksdagskandidat.
Christina Höj Larsen talade idag i ett samtal på Sambiblioteket, i dess serie ”Partiboken”, om hur hon som fjortonåring läste Halldór Laxness trettitalsroman ”Salka-Valka” som med social indignation skildrar livet i ett isländskt fiskeläge. Hennes pappa, som liksom Laxness var kommunist, hade stimulerat henne att läsa boken men också andra författare, bland andra Nexö, Ivar-Lo och Sara Lidman. På det sättet kom Christina att närma sig litteraturen under uppväxtåren i ett arbetarklasshem och så möta viittnesbörd också om erfarenheter som låg utanför den omedelbara livssfären. Hon berättade att historien om Salka-Valka, den kvinnliga titelfiguren i Laxness roman, hade fått henne att gråta, men också om hur Salka-Valkas väg från utnyttjande till självständighet, samt skildringen av kapitalistisk utsugning och patriarkalt förtryck , sådde fröet i henne till inte bara en socialistisk utan också feministisk politisk hållning.
Till denna har Christina också fogat en ekologisk insikt och hon rekommenderade oss att läsa Andreas Malms nyutkomna bok ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”, som trots den långa titeln är en slagkraftig argumentation för ett ekosocialistiskt perspektiv.
Foto: Sig-Britt Ahl
Vid torsdagens medlemsmöte i Sundsvall med Timrå och Ånge diskuterades vår landstingspolitik inför valet . Vårt landstingsråd, Susanne Sundqvist, var där och förklarade tanken kring hur länets sjukvård kan komma att se ut. Många frågor, många synpunkter, allt samlades till en skrivelse till distriktet.
Mer info kommer…
Bilder av Christina Höj-Larsen:
En tänkvärd betraktelse av Monica Åkerhjelm Bergström.
I mitt hjärta glöder kampen för arbetarens villkor.
Jag tror att det grundar sig i respekten för människan.
Det är självklart för mig att vi är beroende av varandra för att samhället skall fungera!
Jag ser inte annorlunda på den person som tvättar den gamla kroppen på ett äldreboende än den som opererar bort en blindtarm. För mig är alla människor som måste välja sitt liv och sin framtid. Här ser jag ett problem.
Alla människor kan inte välja sitt liv och sin framtid. Det finns det många orsaker till. Ibland sitter människan fast i sitt eget liv, fångad av andras förväntningar och i traditionen. Ibland är det svårt att lösa det praktiska, kanske en utbildning finns på en annan ort, i ett annat land. Ibland är ekonomin ett bekymmer.
Om man vill ha fria individer så måste alla ges möjlighet till val på lika villkor, på lika villkor! Det måste vara de individer som i större grad är beroende av samhällets möjligheter som dikterar de villkoren, de lär ju veta vad de behöver. Är dygnetrunt dagis det som behövs eller kanske studielån av staten eller finns det andra behov?
Jag läser på LO:s hemsida om den historia jag redan kände till men får inte riktigt ihop det. Att LO är allierade med (S) är ju varken en hemlighet eller nyhet, de bidrar till (S) med 6 miljoner per år, det var nytt för mig men förklarar en del.
Vad får jag då inte ihop? (Citat från LO:s webb)
”I det Sverige som fanns då LO bildades för över 100 år sedan var arbetsdagarna långa. Upp till 16 timmar var inte ovanligt. Lönerna var väldigt låga. Någon trygghet existerade inte och semester var det inte tal om. De första kraven LO ställde var åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmars fritid.” Vänsterpartiet driver fortfarande 6 timmars arbetsdag!
”På den tiden fanns det en lag som förbjöd fackligt arbete. Den som trotsade förbudet riskerade att bli av med jobbet. Därför kämpade LO oerhört starkt för rätten att organisera sig. Det dröjde ända till 1906 innan fackföreningar blev tillåtna.” Hur ser det ut idag, hur många kan nämna ett fackligt eller politiskt engagemang för sitt företag?
” I dag har LO-förbunden tillsammans 1,6 miljoner medlemmar. Problemen i dag är ofta av annan art än för 100 år sedan.” Det håller jag med om och det största är problemet för LO är att förstå vilket politiskt parti som företräder arbetarna!
Vänsterpartiet i Sundsvall
inbjuder till en intressant föredragskväll med
Kent Werne
om utförsäljningar inom offentlig sektor
Stadshuset
17/5 kl.18-21
vi bjuder på fika
O.S.A. Så vi kan beställa fika till alla!
Bilder av Hans Zetterkvist:
Låt oss vara ärliga: Det står en stor, blå elefant och trampar mitt inne i porslinsaffären. Vi sänker blicken och hastar förbi. Klumpig och obetänksam välter den ner värdefulla saker, som krossas. När den sträcker sig efter ett glas, välter den ner 10 andra. Så har den stått i nästan 4 år. Det är alldeles för länge…
Kamrater, alliansen har med sin politik systematisk brutit ner de värden, som vi i arbetarrörelsen har kämpat länge för. Värden, som så många före oss har fått erövra bit för bit, dag för dag.
Med ett cyniskt nyspråk har borgerligheten stulit begrepp som utanförskap, arbetarparti och rätt till arbete.
Det är dags att tala klarspråk om elefantens härjningar: de värden som just nu förstörs, låter sig inte enkelt återskapa. De är resultatet av gemensam strävan, förenade drömmar, långvariga ekonomiska prioriteringar. De byggdes efter principen:
Av var och en efter förmåga – till var och en efter behov. Smaka på orden, låt deras innebörd lysa igenom. För det handlar om en helt annan verklighet än det borgerliga nyspråkets.
Det handlar om vår vilja att skapa ett samhälle för oss alla, ett samhälle där alla behövs och kan utvecklas till fullständiga människor, oberoende av klass, kön, etnicitet eller funktionshinder.
Det är dags att tala klarspråk om elefanten. Det är dags att ta tillbaka orden och fylla dem med ett innehåll sprunget ur medborgarnas behov och önskan om en jämlik och jämställd framtid.
Kamrater, systrar och bröder….
Det personliga är fortfarande politiskt!
Det så kallade ”livspusslet” är inget annat än ett illa dolt sätt att göra strukturella problem individuella. När medelklassen har problem att få ”livspusslet” att gå ihop är lösningen inte städhjälp, barnflicka och ökad konsumtion. Arbetarklassens kvinnor ska inte leva i skuggan av medelklassfamiljen för att underlätta de ökande klassklyftorna.
En socialistisk och feministisk politik måste erbjuda gemensamma, strukturella lösningar på strukturella problem. Och låt inte borgerligheten blanda bort korten. Lösningarna är väl kända.
Det handlar om 6 timmars arbetsdag – en möjlighet för oss alla att få mera tid till livet utanför arbetet och för flera att ta del av arbetstillfällena.
Det handlar om en målriktad feministisk politik för lika lön för lika arbete – under alliansens tid vid makten har löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökat till ca 4000 kr.
Det handlar om att åstadkomma delat ansvar även vid föräldraledighet.
Det handlar om att skapa möjligheter för kompetensutveckling, omskolning och vidareutbildning, som kan ge rörlighet på arbetsmarknaden – något som alliansen har försämrat möjligheterna för t ex genom att försvåra för medborgarna att läsa upp betyg på Komvux.
Det handlar om rödgröna satsningar på ökat underhållsstöd och höjt bostadsbidrag för ensamstående föräldrar. Vi vet att just ensamstående kvinnor tillhör dom, som fått betala priset för över- och medelklassens skattesänkningar. Vi vill minska klassklyftorna.
En feministisk politik på strukturell nivå ger även resultat i vår vardag!
Kamrater, antirasister…
I onsdags blev jag svensk medborgare. Jag känner stolthet och arbetslust, eftersom jag nu fullvärdigt kan delta i samhällsbyggandet – att förändra Sverige.
Och jag gör det med förväntan på samma rättigheter och skyldigheter som alla andra svenskfödda, medborgare i landet. Men så är det inte alla som tänker. För första gången går vi in i en valrörelse, där Sverigedemokraterna har en reell chans att hamna i riksdagen. Mittenpartierna har haft som strategi att anpassa sin politik till de främlingsfientliga vindarna som blåser.
Vänsterpartiet ska fortsatt stå för en annan väg. Vi accepterar inte olika regler, rättigheter eller skyldigheter för olika folkgrupper. För oss ska inte födelseort eller etnicitet spela roll. Vi tror på ett samhälle, som inte bara rymmer mångfald, men som dessutom växer och utvecklas just på grund av mångfalden.
Just därför är det också viktigt att vi inte sviker barn och ungdomar som kommer hit till Sverige. Vi måste försvara deras rättigheter till en trygg och utvecklande barndom, precis som för våra egna barn. När det gäller mänskliga rättigheter gäller inga undantag!
Bara då kan vi klart och tydligt tillbakavisa SDs fula politik, som bygger på antaganden om en svenskhet, vi inte vill ha. För oss är svenskhet inte biologisk – utan delaktighet och ansvar i vårt demokratiska samhällsbygge.
Kamrater, miljövänner!
Vi står inför stora utmaningar, om vi ska lyckas minska utsläppen av växthusgaser i tid. Det innebär en omställning från fossila bränslen till förnyelsebara energikällor, en väsentlig lägre konsumtion och en annan livsmedelsproduktion.
Vi vet att det är så. Ändå fortsätter vi – bara en dag till. Vi vet, att de som i första hand drabbas är tredje världens fattiga. Ändå fortsätter vi som förut.
Återigen måste vi dra skynket av borgerlighetens individualiserade förklaringsmodell:
Vi kan inte hejda klimatrubbningar som smältande isar genom konsumentmakt. Endast energisparlampor kommer inte räcka. Vi vet.
Även här måste strukturella förändringar till. Det krävs gemensamma investeringar i ny energiteknologi, bättre infrastruktur och ekonomiska styrmedel som koldioxidskatter för att vända utvecklingen. I detta finns även möjlighet till nya, gröna jobb.
Som socialister vet vi, att resursfördelningen globalt sett är ojämlik. Så är det även med resursförbrukningen. Dessa två är intimt sammanvävda – och den enda lösningen innebär en fullständig förändring av våra liv. Här räcker arbetarrörelsens traditionella strategier kring ökad tillväxt inte längre till – för att lyckas krävs en omfördelning av resursnyttjande: hela världens befolkning kan inte konsumera och leva som vi. Vi vet, att det är så. Det räcker inte längre att vänta till imorgon.
Kamrater, vänner och mötesdeltagare…
Det står en stor, blå elefant och trampar mitt i porslinsaffären. I år lyfter vi blicken och saktar ner stegen. Vi samlas och kallar saker och ting vid deras rätta namn. Vi blickar framåt och påminner varandra om det samhället vi önskar:
Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov. Inget nyspråk kan ändra detta. Vi har politiken och viljan. Nu ska elefanten bort!
Christina Höj Larsen