21 februari och 2 maj finns hon i Sundsvall. Riksdagshörnan på Sundsvalls stadsbibliotek i Kulturmagasinet, bägge dagarna 12.00 – 13.00.
I riksdagshörnan kan du träffa länets riksdagsledamöter och hämta informationsmaterial.
Har på lunchen lyssnat till känslosamma och berörande anföranden av Hédi Fried, överlevande från Förintelsen, och Christer Mattson från Forum för levande historia på en minnesstund för förintelsens offer i riksdagen
Berättelserna påminde om hur viktigt det är att utropet: “Aldrig mera!” också följs av daglig handling för att verkligen få betydelse.
Förintelsen kunde genomföras för att soldaterna såg offren som något väsentligt annat än människor – inte som barn, kvinnor, män, bagare, dansare, berlinare eller musikälskare – utan endast som “judar”. Kategorin “judebarn” tillåter distans – det är inte ett barn som ditt och mitt, utan något annat, helt annorlunda.
Det väcker frågor om vilka språkliga kategoriseringar som idag döljer diskriminering? Tillåter och förväntar vi t ex sämre resultat på “invandrartäta” skolor? När upphör ett barn vara just ett barn och blir istället en andra generationens invandrare?
Christina Höj-Larsen
Nya Wikileaksdokument avslöjar nu hur migrationsminister Tobias Billström och utrikesminister Carl Bildt velat begränsa antalet irakiska flyktingar i Sverige. I diskussioner med amerikanska diplomater har ministrarna hänvisat bl.a. till svenskarnas krav på en hårdare invandringspolitik, hedersrelaterade mord och till svårigheterna med att integrera just irakiska flyktingar i Sverige.
Vänsterpartiets flyktingpolitiska talesperson Christina Höj Larsen kommenterar:
– Billström och Bildts fördomsfulla kopplingar mellan hedersrelaterat våld och irakiska flyktingar visar på en total okunskap och på tydlig anpassning till främlingsfientlig retorik. Att dessutom påstå att irakiska flyktingar är svårintegrerade på grund av låg utbildning är en grov och orimlig generalisering som inte hör hemma i en seriös asylpolitik. Det minsta man kan begära är att ministrarna kommenterar uppgifterna, säger Christina Höj Larsen.
Torsdag 20/1 Klockan 18:00 i partilokalen, Storgatan 56
– Se Kalendarium
Snökaos och inställda tåg har ersatt biljettexpeditioner, resgods och fungerande tidtabeller. I detta läge går fyra centerpartister ut och förespråkar mer avreglering (Brännpunkt 10/1).
Vi två gamla järnvägare ser med stor sorg de förödande konsekvenser av en drygt tjugoårig styckning av järnvägens produktion. Konsekvenserna av avregleringar, privatiseringar, bolagiseringar, korta avtalstider, eftersatt underhåll och uteblivna investeringar drabbar dagligen resenärer och järnvägsanställda. Det är inget annat än ett stort misslyckande för alla dem som i sin okunnighet och nyliberala iver trodde att avregleringar var svaret.
Och nu, när människor evakuerats efter flera timmar i utkylda tåg, när konduktörer och lokförare förtvivlat försökt få fram hjälp och information till resenärer och kollegor och när tusentals tågresenärer varje dag under helgerna undrat ” hur skall det gå idag” – då kommer Centerpartiet med kravet på mer konkurrens. Det är sorgligt att de som vet minst om järnvägstrafikens förutsättningar är de som just nu bestämmer om dessa.
Om den borgerliga regeringen vill reda ut dagens ohållbara järnvägssituation så är en dialog med personalens företrädare en förutsättning. Lyssna på banarbetare och järnvägsanställda! En annan förutsättning är naturligtvis ökade investeringar i banor, fordon och verkstäder. Det går inte att fuska sig fram i järnvägsbranschen, utan det krävs seriositet och strategiskt tänkande i alla led. Järnvägsunderhåll är en av de saker man inte har råd med om skattesänkningar ska gå före allt annat och det märker vi av nu.
Att höja banavgifterna innebär ökade kostnader för resenärerna. Det betyder att de som åker tåg själva får betala mer av underhållet medan de som åker bil slipper betala. Det är en lösning bara för dem som till varje pris vill sänka skatter. Vi anser att samhället ska ta ett gemensamt ansvar för vägar och järnvägar. Dessutom vill vi gynna tågtrafiken eftersom den är miljövänlig, säker och framtidsinriktad. Därför bör avkastningskravet på SJ ersättas av ett krav på underhåll och investeringar som förbättrar kvaliteten och som innebär att tågen går och kommer i rätt tid.
Det är dags nu att inse konsekvenserna av den förda avregleringspolitiken och sluta hålla fast vid nyliberala experiment som misslyckats var de än prövats, i Sverige eller utomlands.
LARS OHLY Tågmästare och partiledare för Vänsterpartiet
LEIF LINDSTRÖM Lokförare och partistyrelseledamot för Vänsterpartiet
Sverige har förändrats i grunden och arbetarrörelsens kris innebär förändringar även för Vänsterpartiet. Vänsterpartiet behöver ett generationsskifte inte bara åldersmässigt utan också i förhållningsätt till omvärlden. Att vara vänster på 2010-talet ställer nya krav. Väljarna gav de partier som byggde landet det sämsta stödet sedan allmän rösträtt infördes. Det är ett tecken på att vi inte har kunnat visa att vi är ett alternativ; att man kan lita på att vi tar strid.
Det måste ändras.
Det svenska välfärdsbygget är dött och socialdemokratin verkar inte vilja vara de som tar på sig rollen som de som ska bygga det nya Välfärdssverige. Vänsterpartiet kan inte längre nöja sig med att vara parlamentets lilla vänsterkraft, som försvarar välfärden mot angrepp, och som bygger delar av sin identitet på att tjuvnypa ett stort socialdemokratiskt parti. Av den enkla anledningen att den verkligheten inte råder längre. Systemskiftet som det varnats för är redan här och i stora delar genomfört, ett systemskifte i dag skulle i stället innebära att vi bygger bort Fattigsverige och bygger välfärden på nytt.
En ledarskribent kallade mig för bakåtsträvare i samband med att jag valts till att leda Vänsterpartiets framtidskommission. Han tyckte att han hade kommit på mig med fingrarna i kakburken för att jag sagt att Sverige inte längre förändras till det bättre, utan att det gått åt fel håll under en längre tid. Att vissa saker var bättre förr handlar inte om nostalgi, utan om sunt förnuft, och har man inte detta så finns även statistiken att tillgå.
Klyftorna har vuxit, arbetslösheten har ökat. Sverige har gått i från att vara ett land som utmärkte sig internationellt för utbyggnad av välfärden till att utmärka sig i snabba försämringar. Medan skolminister Jan Björklund plockar mössor av eleverna i klassrummen, så förs samtidigt en politik som innebär att vi får stå med mössan i hand på arbetsplatserna. Gillar man inte läget så är man utbytbar mot kön med arbetslösa som står och knackar på. Människor sparkas från jobben, dagen efter blir de inhyrda igen. Den flexibla arbetsmarknaden må vara flexibel för direktörerna som vill göra snabba cash, men för den som jobbar och vill kunna planera sitt vardagsliv, är det rena kaoset.
Så kan vi inte ha det.
Det svenska välfärdssamhället håller på att trasas sönder. Jag ogillar domedagsprofeter såvida de inte är på film, men låt oss konstatera att det ser riktigt illa ut. Ungarnas dagispengar går till skatteparadis, sjuka människor friskförklaras som om att det vore Jesus själv som sträckt ut sin hand och sagt att ”Du kan gå nu, res dig upp i fadern, sonen och den helige andes namn!”. Men strax visar det sig att underverk tillhör fablernas värld och i verkligheten så är sjuka människor precis lika sjuka efter friskförklaringen. ”Det är ju kris!” mässar regeringen, och bygger ut regeringskansliet. Tycker man att det ska vara mer personal på äldreboendena, så att mormor kan få en promenad också, är man en utopist som inte fattar att det här, det är inget jävla hotell.
Utgångspunkten om att ”Endast det bästa är gott nog åt folket” har blivit bortglömt inom politiken (såvida det inte handlar om den lilla klick som taxerar sina villor på över sex miljoner, då heter det plötsligt att tvingas gå från hus och hem). Annars funkar det såhär: ”Nä men du kan väl inte mena att du är så extrem att du vill ha jobb, bra lön, semester OCH fackliga rättigheter. Och som att det inte skulle vara nog kräver du att vi ger sjutton i att ta morsan dins skattepengar för att skeppa dem till ett skatteparadis.” Fy fasen vad bortskämt, anser tyckarna, experterna och deras kompisar i regeringskansliet – och tar bort förmögenhetsskatten.
Vänsterpartiet måste ta ett större ansvar för Sverige och ta på sig ledartröjan när det handlar om en politik för full sysselsättning. Det duger inte bara att snacka om jobben, vi ska visa att vi faktiskt kan fixa dem också. Samtidigt ska vi fortsätta vara de som ständigt ställer etablissemanget till svars och kräver en ny riktning. Det har varje rörelse, som vill ha ökad jämlikhet ett förbannat ansvar att göra. Den som tror att det är Vänsterpartiets framtid att vara tyst i klassen och bry sig mer om ledarskribenters omdöme än verklighetens problem, misstar sig å det grövsta. Vi har blivit lurade och indoktrinerade till att vi måste välja mellan pest eller kolera – det är bättre att ha ett jobb än inget alls.
Jag slutar som ordförande för Ung Vänster efter nästan sex år, men jag kommer inte sluta att ställa krav på dopp i grytan för vanligt folk. Tiden då vi bockade och bugade för småsmulorna och allmosorna är över. Istället kommer vi vara så fräcka att vi kräver dopp i grytan året om. För det är vi värda, gott nytt år önskar jag borgerligheten. Har hört att det är inne med barkbröd nu – kanske något för regeringskansliets kick-off middag?
Ida Gabrielsson – Framtidskommissionen
För inte så länge sedan upphörde Apoteksmonopolet och en hel radda av nya aktörer dök upp på marknaden. Vi fick veta att konkurrensen skulle vara mycket bra för oss konsumenter eftersom det ger bättre kvalitet och lägre priser.
Nu börjar effekterna visa sig. Bland andra har barnläkare slagit larm. När föräldrar till barn med ovanliga sjukdomar som kräver behandling med ovanliga mediciner kommer till ett apotek med sitt recept händer det titt som tätt att läkemedlet inte finns. Detta hände väl också tidigare men då ringde apotekspersonalen runt till andra apotek för att få tag på det som efterfrågades. Det gör man inte längre, av konkurrensskäl. Läkemedlet kan vara livsviktigt för barnet och konsekvensen har blivit att doktorn får ringa runt till olika apotek för att höra om aktuell medicin finns att tillgå. Dyrbar läkartid går alltså åt till att sitta i telefonköer.
Återigen får jag säga; Vad var det jag sa? Jag är faktiskt ganska trött på det. Jag vet inte någonting som avreglerats som faktiskt har blivit bättre eller billigare för kunden.
Nej, nu ska jag inte överdriva, nu har vi ju faktiskt möjlighet att köpa receptfria läkemedel på macken eller Ica. Så den som händelsevis är lite bakis på nyårsdagen kan lätt komma över ett rör med Treo och det är ju väldigt värdefullt.
Annicka Burman
Vänsterpartiet Sundsvall
Alla är hjärtligt välkomna till samtal och frågor
MÅNDAG 10 JANUARI 2011 KL 18.30
Programsalen i Kulturmagasinet, Sundsvall
VÄLKOMNA!
Klicka: Läs som pdf